En tokig svensk

En av mina kollegor som jobbar ett par våningar ner kallar mig alltid för crazy swede och har gjort de senaste två åren. Han var här nyss och hälsade på vår lilla avdelning och vi kom att prata om julfesten vi ska på ikväll, eller vi i vår lilla avdelning i alla fall. Och då börjas det. Passa er för crazy swede, vem vet vad hon hittar på! Ge henne inte för mycket att dricka och allt det där.

Det är ju lite extra roligt att jag är den totala motsatsen till allt det där för tillfället. Jag dricker knappt ett glas vin om jag går ut. Det blir mest ramlösa eller lemon/lime/bitters. Jag behöver inte så mycket uppmärksamhet heller, jag lyssnar mest och tittar på folk. Men han kan få fortsätta att tro att jag dricker jägershots till frukost och dansar på borden till tidig morgon. Jag kan le lite åt det där för mig själv.

Och ja, det är dags för första julfesten ikväll. Jag är inte sugen alls. Jag går mest för matens skull tror jag och för att visa mig lite sen åker jag hem, fortare än kvickt för jag känner mig oerhört trött idag. Det stormade som bara den i natt och jag trodde fönsterrutorna skulle gå sönder när som helst. Det trodde nog Morris också för han förde mer liv än vanligt mitt i natten så nu vill jag mest bara lägga mig ner och sova litegrand. Inte gå på julfest...